RATIONALISM OCH RELATIVISM
Ratio eller roten, d v s föreställningen om ett oantastligt förnuft vars slutledningar genom olika tankeprocesser representerar den materiella och den icke-materiella världen precist är lika påverkad av de ekonomiska faktorer som styr den samtid den anses råda över. Den anser sig stå över "hönan eller ägget" men kan inte ge en rationell förklaring till hur problemet kan förstås. Följaktligen ignorerar den enkla filosofiska frågor vars svar inte matematikens ekvationer finner en lösning på.
Andlighet och metafysik är en större utmaning för rationalismen är Dawkins "själviska gen" som en påhittig förklaring till varför den ortodoxa utvecklingsläran slirar in på "medmänskliga och kärleksfulla" beteenden som på något sätt måste rationaliserars in i den enda godtagbara utvecklingsteorin om "survival of the fittest" som, enkelt uttryckt, endast premierar den starkaste och mest aggressiva.
Att fira jul och minnas kristendomen väcker stort obehag medan vi omsorgsfullt tränas i att förstå islamiskt tankegods och traditioner i humanismens namn. Denna humanism omfattar inte kristendomen som avfärdas som vidskepelse även bland samtidens största tänkare. Detta visar på hur diskursen styrs av en relativism som styrs av andra faktorer än rent oförvitligt och självständigt tankegods..
Så märkligt. Varför är den milde snickaren från Nazareth så hotande? Varför är tanken på ett medvetande efter döden så fasansfullt upprörande för intelligentsian? Trehundra år efter upplysningstidens tankegods? Varför är Gudstanken i alla dess variationer utdömd som svagtänkta fantasier?
Inför julen kanske vi inte ska stirra oss blinda på det kristna prästerskapets göranden under århundraden och hoppa över Paulus. Vad är det i Jesus lära som är så förkastligt och obegåvat?
Njut av advent och Guds födelse. Så fasanfullt upprörande är inte tanken..
Bara en fundering...
Douglas Modig
2013
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar