KULTURELITEN VISAR VÄGEN

Myggans gång på rullgardinen

Den problematiska stratifieringen av västvärldens olika sociala manifestationer har genom idogt idunkade fått oss att tro att det finns en sektor, kultur, särskild och avskärmad från det mindre högstämda samhället i stort.

All övrig verksamhet betraktas följdriktigt som icke-kulturell utom då det gäller svensk folkdans eller utomlands föddas traditioner.

Bratt-Wittsröms förakt för och glädje över att få slippa en professur i Lund, där någon högutbildad karl djärvts säga emot henne, visar på det sofistikerade debattklimatet i vad som i Sveriges sorterar under finkultur. För oss andra kulturvetare, i detta fall som socialantropolog, är denna arrogans endast ett utslag av exempellös dumhet i en förmodat högre liga som vi frivilligt placerat personer som till exempel Bratt-Wittström i och som bland mindre kultiverat folk mest är känd för att snabbt sänka Feministiskt intiativ, F.I, tillsammans med den lika dikotoma och kroniskt upprörda Tiina Rosenberg genom genanta självhävdelsebehov som sina största meriter i det politiska uppbyggnadsarbetet.

Den norske ladykillern Knausgård, en självupptagen gigant, pekar på den svenska ”kultur”-debatten som om kultur vore något avskiljbart från resten av livet och hur, debattörerna synkront betraktar bland annat Knausgård ur ett mindre betagande unisont perspektiv. Fåfänga är inte honom främmande....trots hans stora lidande över att vara denna tidsålders (2 år numera) litterära Baron von Munchhausen...

Kultur som premierad elitism kan tillåta sig en smutskastning som överstiger det mesta i återkommande hjärnsläpp och extrem hämndlystnad, en god tradition sedan långt före Strindberg, om än inte på samma litterära nivå, och gör återkommande så eftersom dess självutnämnda utövare har en självuppfattning om sin betydelse och begåvning som med all tydlighet visar på det motsatta.

Har någon läst Bratt-Wittströms inledning till den enastående filosofen, psykoanalytikern och lingvisten Julia Kristevas ”Stabat Mater”? Kristeva njuter man av att läsa, Bratt-Wittström är i sitt omfattande förord en total kollaps av otydlighet, brist på förmåga att tydliggöra, visa vägen eller öka intresset. Risken är stor att boken förblir oläst om man läser Bratt-Wittströms själsdödande uppvisning i intellektuell onani.

Kvinnors jämställdhet och en realpolitisk feminism är ett måste. Alienerat navelskåderi i akt och mening att imponera på sina gelikar totalt ointressant för 99 procent av befolkningen, inklusive dem de påstår sig befria.

Skit i Bratt-Wittström, Knausgård och Gardell och börja städa ut unken könsdiskriminering där du står. Någon annan väg finns inte !

Du är lika mycket kultur (odling) som dem som anser sig ledande i en sektor som lever på statliga bidrag men i de allra finaste, elegantaste gustavianska salongerna där deras tidlösa och storartade tänkerier inramas i en för det höga ändamålet passande lika tidlösa interiör.

Douglas Modig