BARNETS BÄSTA
Konventioner, i likhet med annan lagstiftning, är alltid föremål för subjektiv tolkning.
Det är viktigt att understryka att Sverige inte har transponerat texten i konventionen, det vill säga ordagrant införlivat alla dess artiklar i vår nationella lagstiftning som det är avsett.
Uttryck som barnets bästa bedöms till 99 procent av vuxna handläggardynastier även om konventionen fastställer att barn ska få uttrycka sin vilja. Detta krav påverkas, av rent rationella skäl, av rekvisit som barnets ålder, mognad och uttrycksförmåga och ställer krav på att barnet tänker i vuxenvärldens banor och är immun mot påtryckningar.
De fyra grundprinciperna i Barnkonvention är som följer:
Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet barnets bästa är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.
Vi inser snabbt att barnens rättigheter påverkas av sin miljö, socialt, religiöst, kulturellt, politiskt, samhällsekonomiskt och så vidare, det vill säga skillnader i det omgivande samhällets normativa tankegods om vad som är bra och vad som gagnar barnet, inte bara inom ett givet samhälles olika sektorer men i än högre grad mellan olika samhällen och traditioner. Vem som anser sig vara mest kompetent för att avgöra barnets bästa både då det gäller rättssamhället, myndigheter, humanitär organisationer, trossamfund eller enskilda blir till en dragkamp som ofta är oförenlig med sunt förnuft eller av så komplicerad natur att grova kompromisser måste göras
I latinska och latinamerikanska länder förlorar vårdnadshavaren, det vill säga som i detta fall Haddiles mor, sin rätt till vårdnaden då man överger hemmet och sitt barn. Så är inte fallet i Sverige.
Innan vi med ilska kastar oss över olika beslutsfattare eller intressenter bör vi ha i åtanke att det inte finns något enkelt svar. Vi vill alla att barnet ska få sitt bästa.
Men vi kommer för alltid ha skilda meningar både då det gäller ordets innehåll och vägen att nå målet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar